Dagen som försvann
Igår skrev jag inget, något som är ovanligt för mig. Jag hade planer på att skriva massa, men lusten försvann när jag fick reda på att en släkting till mig har gått bort. Det här är första nära till mig som dött och jag ser hans ansikte framför mig hela tiden. Jag är inte ledsen, men jag tänker ständigt att jag inte kommer få se honom igen. Allting kändes så trivialt igår så jag skrev inget. Så rest in peace...
Kommentarer
Postat av: Becka
Stackare! Var det en nära-nära släkting?
Postat av: Becka
Han påminner lite om dig, faktiskt. Utseendemässigt. Tydliga släktdrag.
Trackback